Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från juli 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Så tragiskt med blodbadet i Norge!

Har haft svårt att koncentrera mig på något annat än den tragiska händelsen i Norge i fredags. Jag delar nog min frustration med många andra. Sorgen är stor över att så många unga människor som stod på tröskeln av sitt liv nu inte längre finns i livet.

Att det överhuvudtaget kan hända är för många av oss ofattbart. Men om vi betänker hur samhällsklimatet utvecklats de senaste decennierna så kanske det inte är så märkligt. Det finns galningar där hatet förblindar och desutom rättfärdigar sina handlingar.

Jag har mött rasismen men oftast förtäckt och det har ni säkert också gjort om ni lyssnar noga. Som exempel nämns kriminaliteten, hedersmord, burka, svenskundervisning, anpassning till vår kultur etc.....

"Invandrare är välkomna men de ska anpassa sig till oss och vår kultur."  Vi med våra knappt tio miljoner invånare har drygt 1 miljon invandrare. Sverige är en "piss i misisippi" om vi ser oss i ett världsperspektiv. Ändå kallar vi den miljonen för invandrare. Det kanske är dags att verklighetsanpassa oss i ett större perspektiv.

Vad vore vårt land utan invandrare. Ganska futtigt tycker jag. Dessutom tror jag inte så många har kunskap om den demografiska utvecklingen i vårt land. Vi MÅSTE ha invandring för att klara framtiden. Vi "svenskar" klarar oss inte på egen hand för vi har fött på tok för lite barn som ingår i arbetskraften. Utan arbetskraft - inget välstånd!

För välstånd vill vi alla ha. Ta den småbarnsfamilj som skulle få gå tillbaka till 60-talets välstånd. Då var man ledig 3 mån med lön för barnafödande. Ytterligare tre mån kunde man få ledigt men utan lön. När barnen är sjuka idag så utgår 60 dagar per barn. På min tid var det tio dagar. Dagis var oerhört svårt att få plats till. De flesta kvinnorna var hemmafruar. Hur många välutbildade kvinnor vill välja den lösningen idag?

Jag kan räkna upp massor av exempel som är självklara idag men som vi fick kämpa oss till politiskt. Högern var motståndare till de flesta reformer som kostade skattepengar. För det är klart att välstånd kostar pengar om vi vill att välståndet skall omfattas av alla. Men det finns ju flera vägar att gå och det är t ex med avgifter.

Avgifter hade vi också på 50-60-talet. Realskolan hade rätt höga terminsavgifter så det var inte alla förunnat att gå längre utbildning än folkskola.

Jag vill verkligen inte tillbaka till den tiden då föräldrarnas plånbok var avgörande för vilken framtid barnen får.

Vad har det med dagens situation att göra? Jo jag tror att vi behöver titta tillbakaför att förstå sammanhangen.

Så tillbaka till främlingshatet och det utbredda "sossehatet" så tror jag det är det största hotet för vår demokrati.

Hat är en väldigt farlig drivkraft. Historien är full av sådana exempel.

Det hårda politiska debattklimatet med personhån av poltiska ledare göder hatet. Det triggar också högerextremister.

Så slutligen vill jag citera gårdagens ledare i Aftonbladet.

"Bästa sättet att hedra de som dog i fredagens terroristattack är att gemensamt ta ansvar för att förändra det politiska klimat som gjorde hatet möjligt".

Ta hand om er!

Rose Marie

Golfpremiär

Så blev det golfpremiär för mig idag! Barnbarnen och jag har kört nio hål som en mjuk början.

Visserligen hade vi bil men det blev en del promenader ändå och jag var riktigt andfådd emellanåt. Men det var så skönt att fixa de flesta slagen. Rundan blev godkänd för att vara första på tio månader. Jag tränade inte ens på ranchen och hade inte med min fairway-klubba så jag är jättenöjd.

Nu har jag fått blodad tand och vill spela mer.  Säsongen brukar vara lång på ön så jag har många trevliga rundor att se framemot.

Jag mår fortfarande väldigt bra och jag känner mig starkare än på länge.

Nu har vi ätit en fredagsmiddag på barnbarnens önskemål. Tacos med en massa tillbehör. Det var längesen men faktiskt rätt gott.

Kvällen är garderad  med mycket levande ljus. Åskoväder i dag igen så det är bäst att vara rustad. Strömavbrott är vardagsmat för oss så fort det åskar. En del spel finns också redo. Igår blev det strömavbrott mitt i upplösningen av en film. Nu har vi sport på Tv så det gör inget med avbrott om jag får bestämma.

I natt kommer barnens far efter något dygn på jobb ute i landet. Får se om det kan bli en nattmacka med honom. Tur att vi har gasspis så vi reder oss i de flesta väder.

Så önskar jag er alla en trevlig helg och hoppas ni får det varmt o skönt.

Kramar

Rose Marie

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Bättre och bättre dag för dag!

Nu har det gått en vecka sen jag fick besked om att cellgiftsbehandlingen har avslutats. Jag har också ätit "Femar" i en vecka och känner inga märkliga biverkningar. Jag är fortfarande trött men det går inte att jämföra med hur det varit.

Tröttheten är inte lika påträngande som tidigare. Energin har kommit tillbaka. Det innebär att jag har lust att göra praktiska saker som jag inte orkat med tidigare. Inte i full kraft ännu men jag känner för var dag att det går framåt.

Det är en härlig känsla att vakna på morgonen och känna att energin är tillbaka. Snart hoppas jag att spåren planar ut i takt med tiden.

Naglarna som bär vita band som ett minne av varje behandling finns kvar men växer ut och snart kan jag klippa av den första delen. Om jag tittar väldigt noga kan jag förnimma någon tiondels millimeter stubb. Det tar nog minst en månad innan det blir synligt även för min omgivning.

Såret efter pic-linen har läkt så nu är jag redo för golf och simning.

Nu kan jag verkligen njuta av mina barnbarns närvaro. Den här veckan pendlar vår dotter hit varje kväll.  Det är så trevligt att ha båda sina barn och barnbarnen här på kvällarna.

Annika kan inte bo i Visby under Stockholmsveckan. Hela Visby är som det värsta partyt, hela natten. "Ungdomarna" somnar på morgontimmarna för att orka med after beach på Kallis. Sen sover de några timmar för att starta vid 23-tiden och fortsätter festa fram till fyratiden då efterfesten sker i lägenheterna och på innegårdarna.

Nu förstår ni varför Gotlänningarna flyr inerstaden vecka 29. Det är en total hänsynslöshet som råder i Visby denna vecka. Dessvärre är många alldeles för unga och omyndiga för ett sånt hektiskt festande.

Här ute i Rute är det rena idyllen med bräkande lamm och man kan sova gott om natten.

Idag har vi ett strålande soligt och varmt väder. Visserligen lite mer än svag bris men det är skönt när man är i solen.

Ta vara på dagen och var rädda om varandra.

Massor av kramar till er!

Rose Marie

Äldre inlägg