Om

Den 8 mars 2011 startade jag min cancerblogg.

Jag drabbades av bröstcancer för 22 år sedan. Opererade bort hela bröstet, fick cellgifter, strålning och tamoxifen. Har därefter mått toppen fram till 2011. En tröst för många att det går hålla cancern stången länge. 

För två år sedan poppade några cancerceller upp i operationsärret  och jag började min andra resa med operation och cellgiftsbehandling. Hela 2012 betraktades jag som cancerfri! Under våren 2013 blev jag trött och andfådd. Det visade sig att jag hade vätska i lungsäcken. Vid analys blev svaret  att det var metastaser i lungsäcken och i levern från bröstcancern.  Nu är jag igång med min tredje cancerresa och får cellgifter varje vecka. Numera är min cancer kronisk och går inte att bota!


Det finns så många systrar o bröder som drabbas av cancer varje dag. Besked som skakar om inte bara oss som drabbas utan våra anhöriga, släkt o vänner.

Tanken med min blogg är att beskriva cancerbehandlingen i dag och delge er mina tankar om då och nu. Jag svävar gärna ut i olika samhällsdiskussioner, om orättvisor och utsatta människor. Bloggen funkar också som en kontaktlänk mellan familj, vänner och bekanta och ger mig utrymme att skriva av mig min frustration! 

Jag önskar feedback och dialog och blir glad över era kommentarer och inlägg!

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från juni 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Till Stockholm den 11 juli!

Så plötsligt blev det alldeles tomt i huset! Lite sorgsen känner  jag mig faktiskt. Jag gillar inte avsked även om vi snart kommer att ses.

Inger o Hasse reste igår efter tre jättehärliga dagar med stimulerande diskussioner. Inger är ju f d sjukvårdspolitiker i Sthlms landsting. Hon är en av upphovsmännen till den nationella cancerstrategin och de regionala cancercentren och är mycket kunnig inom området. Nu är hon ordförande i hjärt- o lungsjukas förening.

Barnbarnen åkte med norgonfärjan men de kommer snart tillbaka efter lite fotbollscuper och skärgårdsvistelse.

Idag har jag bestämt mig för att åka till Sthlm och träffa en läkare. Har bokat morgonflyget men ingen retur ännu. Så är det i mitt liv numera att det inte går att ha någon fast planering.

Jag hinner inte ta några blodprover på morgonen så jag har ordnat med labbet i Visby på fredag.

Så har jag också ringt till Visby onkolog. Det känns lite sorgligt att inte ha kontakt med dem mer. Problemet var ju att jag måste träffa en läkare före den sista behandlingen och det gick uppenbarligen inte att ordna här.

Jag vill inte krångla mer men funderar på vad som är hönan eller ägget.

När jag pratade med min läkare så var jag tydlig med att jag helst ville vara kvar på Gotland. Jag ställde visserligen inte frågan direkt om att få läkarbesöket här men hon kunde inte missta sig på min önskan.

Om hon varit lyhörd för min situation så hade hon ordnat det, all den stund som Visby inte har något emot att ta emot mig.

Jag tror att det är ekonomiska aspekter som är vägledande. Det förstår jag naturligtvis att man inte kan tillfredsställa allas önskemål. Varje sjukvårdsenhet har sin egen budget att leva upp till och planerar sin bemanning efter antalet patienter.

Jag har ingen aning om hur många patienter som är i en liknande situation. Är det många så är det ett problem men är det ett fåtal så ser jag det bara som byråkratisk stelbenthet. Inte minst med hänsyn till att Sös har ett oerhört tryck under semesterperioden.

Visby onkolog gjorde en prioritering av mig med hänsyn till hela min situation. De har många förfrågningar under sommaren, men bedömde ändå att de kunde ta emot mig.

Samtalet med sköterskan i Visby var väldigt trevligt och personligt. Efter ett besök så känner jag mig riktigt hemma här. På Sös har jag träffat min kontaktsköterska en gång, däremellan har det varit olika hela tiden. Det är klart att de inte kan lära känna patienten då. Hela idén med kontaktsköterska är ju kontinuiteten med patienten. Men jag har tilldelats ett namn och då är målet uppnått.

Nu ska jag försöka stärka mina krafter den närmaste veckan så fixar jag nog resan.  Däremot är jag fortfarande väldigt tveksam till att genomgå den sista behandlingen. Jag vill ha en mycket säker bedömning av en erfaren onkolog innan jag går vidare i den sjätte och sista behandlingen. Det beslutet kan inte vila på mig utan måste grunda sig på erfarenhet och vetenskapligt beprövade metoder.

Nu ska jag ut på tomten och vila mig i skuggan och börja läsa "Inifrån" av Thomas Bodström som jag fick i present. Det ska bli väldigt intressant! Sen måste jag också lyssna på "sommar" med Maria Wetterstrand.

Ha det!

Kramar

Rose Marie

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Tveksamt med den sista behandlingen!

Just nu står jag inför ett svårt dilemma. Pratade med min läkare i går och samtalet utmynnade i att jag inte kan få min sista behandling på öjn. Linda som min läkare heter kan inte göra någon bedömning av mig per telefon.

Hon var osäker på om jag ska fullfölja behandlingen eller om jag ska få en lägre dos.

Mina blodvärden har ju varit i bottenläge och jag är väldigt sliten av cytostatikan.

Den dyra neulastasprutan som skulle hjälpa kroppen att bilda vita blodkroppar har uppenbarligen inte hjälpt. Då är min fundering hur det ska gå med ytterligare en behandling.

Jag tror att kroppen kan kollapsa totalt och den risken är jag inte beredd att ta. På den frågan blev svaret att de måste träffa mig. Linda tyckte att jag skulle fundera några dagar på hur jag vill ha det och ringa kontaktsköterskan.

Så, nu ligger beslutet i min hand! Det lutar åt att jag reser till Stockholm och träffar en läkare. Linda har semester så det blir Anna som jag träffade första gången.

Jag tänker ungefär så här, att om inte fem behandlingar har tagit kål på de elaka cellerna så kan det inte hänga på den sjätte behandlingen. Jag ska ju få ytterligare efterbehandling med hormontabletter som ska förebygga återfall så det kanske räcker!!

Jag får nog boka flyget snarast om jag ska komma från ön när alla Almedalsresenärer ska hem.

Jag mår ganska bra nu och tankar verkligen energi av mina barnbarn. På torsdag reser de hem men kommer tillbaka om några veckor. Två av våra vänner kom i söndags och reser i morgon. På lördag kommer ytterligare två vänner inför Almedahlsveckan.

Vädret är superfint som på de flesta ställen i landet och det är ju jätteskönt. Allting blir så mycket smidigare när man kan vistas och äta utomhus.

Hoppas ni alla har det riktigt bra var ni än befinner er!

Kramar

Rose Marie

Energin på väg tillbaka!

Energin är så sakteliga på väg men det har varit en total kraftlöshet sen i torsdags.

Beskedet om att blodvärdena var så svaga så sjukhuset hade anledning att uppmärksamma mig på det har nog påverkat mig negativt. Det man inte vet lider man inte av.

Jag ska medge att jag för första gången var riktigt rädd. Jag vet vad som kan hända med ett immunförsvar som är totalt i botten.

Men nu söndag efter midsommar känns det mycket bättre. Jag är piggare och blåsorna i munnen börjar läka. Det känns väldigt skönt.

Nu ska jag ändå hushålla med resurserna så jag slipper drabbas av hastigt påkommen kraftlöshet. För det kommer som en bomb, plötsligt blir jag helt matt och kroppen vill inte följa mig.

Jag har haft en fantastiskt fin midsommar med familj och släkt. Vi är inget litet sällskap. Till midsommarbordet var vi 19 personer och då fattades ändå några.

Det gick aldeles utmärkt för mig att ligga på soffan och dirigera, men lllasyster tog över samordningen och delegerade. Det blev ett helt fatanstiskt team-work.

Festen har pågått i två dagar. Idag lämnar brorssonen med familj. Senare i eftermidddag kommer några vänner till oss. Det ser jag också fram emot.

Sällskapet är lite reducerat till dagens middag och i morgon åker ytterligare två hem.

Så här håller det på och i takt med att jag blir starkare så blir det bara roligare även för min omgivning. Jag gillar inte att isolera mig i en sjukstuga, även om alla förmanar mig om att jag tar på mig för mycket. Men vi är olika vi människor. Jag behöver den sociala stimulansen för det håller igång mig mentalt.

Jag hoppas ni alla haft en strålande midsommar!

Kram

Rose Marie

Äldre inlägg